Trutberga

30Jan08

Ingen djävel skulle nånsin komma på tanken att ha rundvandringar i Trutberga. Såna som man har i Stockholm. Där borta dog han, där bakom hörnet föddes hon, där föll kon, där borta, bakom den här igenvuxna fotbollsplanen, hände … ditten eller datten. Trutberga är en dyster plats, har förmodligen alltid varit en dyster plats.

Så vad skulle väl här finnas att visa upp? Ett nedlagt bibliotek, ett nedlagt fik, ödetomten där det en gång fanns en fabrik? Jag kan inte riktigt föreställa mig det: Turistbussen som stannar mitt på torget, just intill den sorgligt anfrätta gamla eken, en näpen guide visar sig och följs av en skock vetgiriga. ”Här fanns en gång en biograf, här föll Torsten Gren som en fura en söndag i maj, full som en alika, där detta hål nu finns fanns en gång … ” Och så då detta: ”Här föddes en gång Lars-Peter Dahl.” Sveriges egen terroristhårding, den beryktade hjärnan bak hemska planer och fruktansvärda dåd (oklart vilka dock). Sveriges egen Usama bin Ladin. Om nu någon kommer ihåg honom, Lars-Peter Dahl. Affären Lars-Peter Dahl, den koms ihåg, den är inskriven, inristad, i annalerna, i det kollektiva minnet. Men Lars-Peter Dahl, personen Lars-Peter Dahl, vem kommer väl ihåg honom?

Filed under: Jag   |  Leave a Comment