Någon som lyssnar?

27Jan08

Finns det någon som lyssnar?

Jag skriver på min avhandling. Och jag måste rätta mig omedelbart: Jag försöker skriva på min avhandling. Fast egentligen har jag lagt den ifrån mig.

Någonting har gått förlorat. Det där ringer i öronen. Tillsammans med en massa annat. Ett skrammel. De senaste åren, det inser jag nu, har jag läst alldeles för mycket och allt detta alltför myckna läsande har förorsakat villervalla i mitt huvud. Hade jag åtminstone hållit mig till strömfåran och koncentrerat min läsning till vad som krävs för mitt avhandlingsarbete. Då hade jag haft en behändig tråd att hålla mig till istället för detta nystan av olikfärgade strumpor. Av vilka en hel del inte luktar värst behagligt.

Jag talar alltmer sällan och när jag gör det alltmer korthugget. Orden smakar illa i min mun, dammludd. Alltså tar jag sällan del i några samtal nuförtiden. Orden glider iväg åt sitt lilla håll, allt annat, inte minst det som orden borde haka sig fast vid, glider iväg åt något annat håll. Som sådana där tektoniska plattor glider de ifrån varandra.

I en något lugnare sinnesstämning skulle jag kanske ha tänkt att det nog alltid varit så, att det alltid funnits en skillnad mellan orden och det de hakas fast vid. Att det alltid varit så. Att nästan allting alltid varit si eller så. Men att man måste bemöda sig ändå. Emellertid ger den tanken mig ingen ro för ögonblicket, den förefaller mig lika platt som allting annat.

Alla dessa möjligheter. Ändå så futtigt.

Filed under: Jag   |  Leave a Comment